Ett hus rikare

Idag har vi blivit med hus . Vilken lycka!
Mitt i allt som är jobbigt i livet så har vi idag varit på banken och blivit ett hus rikare. Om 1,5 månader så kommer vi definitivt vara installerade i huset och en av våra drömmar har gått i uppfyllelse.
Det känns som att allt kommer kunna bli lite enklare när vi flyttat. Den som väntar på nått gott .
För att fira denna stora dag så har vi bakat lite plommonpaj som jag gjorde av plommon från plommonträdet vid huset. Mysigt. Hoppas att det kommer bli en tradition varje år.
På förskolan i dag ville Vilmer att fröknarna skulle ta blodproven. Och de ville gärna hjälpa till. Det gick jättebra! Vi har också ätit på förskolan för första gången idag. En del barn vid bordet reagerade med att säga att de inte vågade titta. Jag tror Vilmer tyckte det var väldigt jobbigt. Hela eftermiddagen har hans humör varit upp och ner. Gråtit för minsta lilla och inte velat göra någonting. Ibland blir han ju så när blodsockret inte är ok, men det har det varit idag. I morgon ska vi dit igen och hoppas på att det blir bättre då.
Ha en fin kväll!

Tröttaste mamman ever…

Sitter i fåtöljen med ett glas rött vin vid min sida… Anar förstås att jag inte kommer bli piggare efter det tagit slut… men vad gör det? Natten är snart här och jag ska upp om några timmar och ta sockret.
I mores var jag uppe tidigt så jag missade att äta frukost innan informationsmötet på sjukhuset för nära och kära och personal från förskolan. Sköterskorna och dietisten gav en väl genomförd och gedigen föreläsning om diabetes. Vi kunde ställa frågor och fick goda råd och tips. Även jag som hört allt många gånger fick snappat upp både det ena och det andra.
I morse bad jag Vilmer att kissa på en sockersticka för att se hur mycket socker i urinen han hade. Stickan gav högsta utslag… det var så grönt det kunde bli. Men det viktigaste är att det inte finns ketoner i kroppen hans. Det var det inte. Har man det betyder det att blodet är surt. Det vill vi INTE…
Idag har  vi också varit på leksaksaffären med honom. Nu när det går så bra med sprutorna så har vi lovat honom att vi skulle gå till leksaksaffären. Där skulle han få välja precis vad han ville. Han ville ha Hot wheels tracks… typ… förstår inte riktigt vad det är som är kul. Men han har sysselsatt sig med det ikväll. Elis fick sig också lite leksaker, en liten bil som han så gärna ville ha. Han försökte gå ut ur affären med den innan vi hunnit betala… Sedan var det halva priset på gedigna spadar och krattor. Så det fick det bli till dom. Det blir bra tills vi flyttar ut till huset.
På torsdag så blir Peter och jag fattiga. Då är det bankmöte och vi ska ta vårt första ordentliga lån. Ett par miljoner fattigare helt enkelt. Men jag längtar rejält tills vi flyttar. Det kommer bli så bra för barnen!
Nu ska jag dricka vidare på mitt vin och önskar er en fin kväll.

Första dagen…

… på nya förskolan är då gjord. Det gick jättebra. De valde att låta några barn vara inne och visa Vilmer förskolan. Och två av dem kände Vilmer redan. Han fann en tjej som är ett år äldre som han efteråt sa att han gillade. Det är tydligen någonting med äldre tjejer helt enkelt . I Göteborg var hans bästa kompis en tjej som är 1 år äldre än honom. hihihi. Barnen lekte och visade och berättade massor för Vilmer, men efter en stund hittade han nopper som han fastnade i och ville leka med. De andra barnen hakade på och tyckte också det var kul. Så där satt 5 barn och lekte med nopper medan vi vuxna satt och pratade med pedagogerna. Förskolechefen var också med vilket från första början kändes lite överdrivet från min sida (när vi fick veta det för någon vecka sedan), men det var avslappnat och hon var lika nyfiken som pedagogerna om vad vi berättade. På tisdag kommer sjukhuset att ha en introduktion för dom och våra nära och kära. Då kommer diabetessköterskan och dietisten att berätta och visa om mat och sprutor. Jag eller Peter kommer också att vara med för att ta del av den informationen som ges. Efter ett litet tag gick barnen ut för att leka och vi vuxna satt inne och fortsatte att prata. Det kändes så skönt att de fick se vilken lättsam och självgående kille Vilmer är.
På fredag skulle personalen ha möte med elevhälsan angående eventuell resurs i gruppen. Sjukhuset envisas med att vilja kalla det för en assistent. Jag tycker det är helt fel ordval. Det personalen behöver är inte en assisten till honom. De behöver en resurs till gruppen för att DOM ska kunna hjälpa Vilmer när han behöver. Då ska resursen kunna vara där för att ta de andra barnen i stället. Det handlar ju bara om ca 10 minuter i stöten. Men att behöva någon som ska sitta med Vilmer hela tiden är inte något vi behöver. Personalen ska kunna ge Vilmer sitt behov när det behövs precis DÅ det behövs utan att behöva känna att de lämnar någon i sticket. Vi får väl se vad Elevhälsan säger…
Hemma i huset har vi fått planterat om lite buskar också. Det blev bra!
När klockan närmade sig halv fem kom grannen över och knackade på. Han ville leka med Vilmer. Det var väldigt roligt och uppskattat. Jag känner att när vi får flyttat till huset kommer livet bli så mycket lättare. Vi kan vara ute när vi vill, Vilmer kan leka med kompisar och vi har en trädgård.
Idag känns livet lite lättare igen. Får se hur jag känner mig i morgon då det är min tur att vaka Vilmer i natt. Har nog sett ett tydligt mönster på sömnbrist och dålig dag dagen efter… …

Sömnbrist

I natt när jag gick upp för att kolla Vilmers blodsocker låg det på 4,3. Så jag väckte honom och gav honom mjölk. Att gå upp på nätterna har aldrig varit något jag klarar av bra. Men måste man så måste man. Men att få i Vilmer mjölk i sovande tillstånd är ingenting som är lätt. Det resulterade i att jag fick i honom 4 klunkar. Eftersom jag med största sannolikhet inte skulle klara av att vakna av väckarklockan 1,5 timme senare valde jag att vara vaken. De fyra klunkarna gav resultat trotts den sparsamma mängden och vågade somna. Det var dock tufft att vakna på morgonen istället. Peter är hemma och visste att jag varit vaken under natten så han tog hand om alla sysslorna på morgonen själv. Skönt med sovmorgon! Dock har vakandet satt sina spår fast jag fick sovmorgon. När jag väl pallade mig upp på morgonen mådde jag inte bra… Ska det vara så här de närmaste åren?! Ständig oro?! Min gissning är; ja, mer eller mindre. Men när kan man sluta att behöva ställa klockan på nätterna?
Efter lunch åkte vi ut till huset och planterade barnens present från mormor och morfar, ett äppelträd. Vilmer har hjälpt till med att gräva, vattna och fylla på med jord. Det blev JÄTTEBRA! Till och med Elis hjälpte till! Han är bara 14 månader men han förstod hur man skulle göra och härmade efter Vilmer och Peter. Jättekul! Han såg så söt ut. Efteråt orkade vi rensa i rabatten också. Vi tog bort två stora taggiga buskar och nästa gång vi åker dit ska vi plantera ner en fin rosenbuske med gula rosor på. Den ska tydligen lukta jättegott. Dessutom fick jag förberett för att få ordning på björnbärsbusken. Idag växer den jämnt längs marken…Jag ska försöka få upp den på en spaljé.
Vi kommer ha en del fruktträd i trädgården. Det får mig att fundera på hur mycket han kommer nalla utan vår vetskap. En del gissar jag och vad kommer då hända med sockret? Det är många frågor och orosmoment som poppar upp då och då… Men det ger väl sig så småningom…
Nu ska jag ta igen den förlorade sömnen från förra natten. I natt ska jag be Peter gå upp och ta blodsockret. Godnatt!