Första dagen…

… på nya förskolan är då gjord. Det gick jättebra. De valde att låta några barn vara inne och visa Vilmer förskolan. Och två av dem kände Vilmer redan. Han fann en tjej som är ett år äldre som han efteråt sa att han gillade. Det är tydligen någonting med äldre tjejer helt enkelt . I Göteborg var hans bästa kompis en tjej som är 1 år äldre än honom. hihihi. Barnen lekte och visade och berättade massor för Vilmer, men efter en stund hittade han nopper som han fastnade i och ville leka med. De andra barnen hakade på och tyckte också det var kul. Så där satt 5 barn och lekte med nopper medan vi vuxna satt och pratade med pedagogerna. Förskolechefen var också med vilket från första början kändes lite överdrivet från min sida (när vi fick veta det för någon vecka sedan), men det var avslappnat och hon var lika nyfiken som pedagogerna om vad vi berättade. På tisdag kommer sjukhuset att ha en introduktion för dom och våra nära och kära. Då kommer diabetessköterskan och dietisten att berätta och visa om mat och sprutor. Jag eller Peter kommer också att vara med för att ta del av den informationen som ges. Efter ett litet tag gick barnen ut för att leka och vi vuxna satt inne och fortsatte att prata. Det kändes så skönt att de fick se vilken lättsam och självgående kille Vilmer är.
På fredag skulle personalen ha möte med elevhälsan angående eventuell resurs i gruppen. Sjukhuset envisas med att vilja kalla det för en assistent. Jag tycker det är helt fel ordval. Det personalen behöver är inte en assisten till honom. De behöver en resurs till gruppen för att DOM ska kunna hjälpa Vilmer när han behöver. Då ska resursen kunna vara där för att ta de andra barnen i stället. Det handlar ju bara om ca 10 minuter i stöten. Men att behöva någon som ska sitta med Vilmer hela tiden är inte något vi behöver. Personalen ska kunna ge Vilmer sitt behov när det behövs precis DÅ det behövs utan att behöva känna att de lämnar någon i sticket. Vi får väl se vad Elevhälsan säger…
Hemma i huset har vi fått planterat om lite buskar också. Det blev bra!
När klockan närmade sig halv fem kom grannen över och knackade på. Han ville leka med Vilmer. Det var väldigt roligt och uppskattat. Jag känner att när vi får flyttat till huset kommer livet bli så mycket lättare. Vi kan vara ute när vi vill, Vilmer kan leka med kompisar och vi har en trädgård.
Idag känns livet lite lättare igen. Får se hur jag känner mig i morgon då det är min tur att vaka Vilmer i natt. Har nog sett ett tydligt mönster på sömnbrist och dålig dag dagen efter… …