Idag skulle vi till sköterskan igen för att gå över insulindoserna. Vi ska dra ner det långverkande insulinet på morgonen och sänka även till lunch och middag. Men även om vi gjort detta så har han fått lågt socker efter måltiderna. Han var nere på 2,9 en vända… då blev det lite druvsocker och 1,5 smörgås med makrill på. Han slök dom snabbare än en annan han blinka kändes det som.
Vi har haft besök av en förskolekompis från Göteborg. Det var längesedan de sågs senast men fann varandra hur snabbt som helst igen som om de inte varit i från varandra alls. Kul!'
Sedan bar det av ner till stan för att köpa en ny väska till mig. Jag kan inte ha min lilla handväska som jag har när man behöver få med sig sockermätaren och sprutorna. Så jag hittade en väldigt snygg och praktisk väska som jag tror jag kommer kunna trivas med. Lite väl dyr, men de andra var antingen försmå eller ALLDELES för dyra.
När vi kom hem fick vi finbesök av goda vänner. De var så söta och hade med sig en melon som de tänkte vi kunde ha till fikat. Men Peter och jag kände att vi inte hade koll på om man kan ge Vilmer det utan att han åt någonting före. Men vi ville inte heller stoppa i honom mat igen då middagen skulle stå på borden 1 timme senare. Men vi glömde att bjuda Vilmer på melonen då… får ta det i morgon i stället.
Ikväll fick han ett konstigt blodsockerfall som fick mig att fundera på om blodsockermätaren mätte rätt. För han blev väldigt trött och kunde knappt hålla ögonen öppna, dessutom blev han väldigt svettig. Sockret låg ändå på 5.5 så det var ju inte någon onormal siffra. Väldigt bra eftersom vi precis ätit middag. Men han började klaga på att han var törstig och hungrig. Eftersom vi precis gett honom insulin så kunde vi ju med gott samvete ge honom smörgås. När han somnade ikväll tog vi hans värde igen och då låg sockret på 14,6… så nu blev det för högt. En “rekyl” kallas det tydligen för.
I morgon ska mina föräldrar passa barnen så Peter och jag kan få gå på bio. Men det får bli den sena bion så vi kan ge Vilmer sina sprutor, ge honom mat och lägga lillebror. Sen ligger bion 10 minuter hemmifrån så skulle det ske någonting så är det bara för dom att ringa hem oss. Men det blir lite förrberedning inför biobesöket. Jag måste se första filmen för att kunna se bion… Så nu vankas det Batman…. kanske inte min typ av film. Men Peter och jag har inte gjort någonting själva sedan jag var gravid med Elis. Så typ 1,5 år…
Godkväll…
Ni är värda allt gott och kommer få en mysig stund på bion imorgon. Det är mycket att lära sig, även för oss som inte har koll alls på vad han får & inte får... eller rättare sagt när han får... =)
SvaraRaderaLängtar tills vi ses igen, älskar att ha er nära oss!
Stora Kramar Anna