lördag 1 september 2012

En paus

Kvällen har varit barnfri… Peter och jag vågade oss på att gå på bio efter att alla sprutor var tagna ikväll samt att sockret verkade ha stabiliserat sig. Det var  3.3 innan kvällsmackan till 8.4. Det var bra. Men för att hinna i tid till bion fick vi ta cyklarna. Det var många år sedan som jag cyklade nu. Det har allt varit till att gå med barnvagn eller ta bil. När vi flyttar till huset kommer det bli mycket mer cykel. Kul.
Bion vi såg var tvunget att förberedas redan i går kväll. Var tvungen att se filmen före. Filmen på biografen var den tredje filmen om Batman. INTE my cup of tea om man säger så. Men den var faktiskt helt ok. Helt klart över förväntan. Men jag kan inte förstå varför de jämnt ska ha så hög volym. Jag glömde mina bra öronproppar hemma, så jag fick improvisera mig till ett par gjorda av näsdukspapper… hihi…
I morse skulle vi till Vilmers kommande förskola för att delta i gruppfotograferingen. Bilderna kommer bli jättefina. Eftersom Vilmer aldrig träffat fröknarna tidigare och inte kände igen mer än 2 av barnen så blev han jätteblyg. Såklart! Peter ville han inte släppa. Men eftersom vi vet att han är väldigt pappig så bytte vi. Peter gick iväg och jag försökte få Villmer att sätta sig ner. Tillslut gick det jättebra! Sedan bjöds vi in för att leka lite på gården och så pratade jag endel med personalen. Det visar sig att personalen inte är helt ovetandes eller okunnig inom området då den enas man hade diabetes. Så hon fick mig att känna mig mycket lugnare. Hon menade på att hon inte behöver lägga ner något engagemang i sin mans diabetes och tyckte inte hon kunde något. Men jag tänker att om man har någon som har det så nära in på en i vardagen så lär man ju ha snappat upp både det ena och det andra. Dessutom är det inte någonting som skrämmer henne. Så som sagt, jag är MYCKET lugnare. Det kommer verkligen lösa sig! Vilmer lekte dessutom på bra ute på gården. Han gungade med några barn och lekte i sandlådan och cyklade. Så hade det inte varit för den dumma diabetesen hade jag gissat på att inskolningen lätt hade gått på en vecka. MAX! Efter förskolan åkte vi hem till mormor och morfar. Elis var där och lekte undertiden vi var på förskolan. Vi åt lunch hos dom och åkte sedan hem för att förbereda inför kvällen. Vi skulle bjuda mamma och pappa på havskräftor och räkor. Så jag har bakat potatis och lökpaj och gjort en dill aioli. Det blev jättegott! Tyvärr gick det nog inte hem för Vilmers del. Jag trodde att brödet som var till och pajen skulle ge balans till den minskade insulinmängden som vi ordinerats från och med idag. Dock blev sockret väldigt lågt även denna kvällen. Så det fick bli en kvällsmacka igen, men utan insulin. I går natt var jag uppe 2 gånger för att ta sockret. I kväll låg sockret ändå ganska så hyfsat så vi har besämt att det räcker med att gå upp 1 gång. Så i morgon kanske jag inte är lika trött som jag varit i dag. Med detta sagt så slänger jag in handduken och sluter ögonen. Godnatt!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar