Ikea

Idag har varit en lång och jobbig dag. Samtidigt har det varit en rolig och nyttig dag.

När vi vaknade i morse åkte vi till Ikea med Vilmer. Elis fick leka hemma hos mormor och morfar. Väl framme insåg vi att vi endast hade en blodsockermätnings sticka kvar i burken och Peter sprang snabbt iväg för att fixa nya på ett apotek inne på Väla. Lättare sagt än gjort… Men det finns 3 apotek på Väla och tredje och sista apoteket hade/kunde lämna ut rätt stickor till oss. Vilmer fick leka på Småland medan vi provade sängar. 6 timmar senare var vi hemma och måååånga tusenlappar fattigare… men vad gör det när vi har fått sängar och sängstomme!? Dessutom har vi fått köpt byråer till klädkammaren, så nu kan  vi äntligen börja få ordning på alla våra otaliga säckar med kläder som vi inte har kunnat packa upp. Det kommer göra riktigt stor skillnad! Dock får vi vänta någon/några nätter till innan vi får sova i våra nya sängar. Det är lite bök som måste ske först, ut med de gamla sängarna och sedan måste allt upp på övervåningen. Jobb jobb jobb.

Men i dag har jag tränat på att släppa kontrollen över Vilmers diabetes en hel del. När vi lämnade in honom på Ikeas lekhörna så berättade jag att han har diabetes och att de ska ringa mig om de ser eller känner att han inte mår bra. Förra gången i var där sprang vi fram och tillbaka stup i kvarten för att kolla honom. Men i dag så litade jag på att de skulle ringa mig om det var någonting som inte stod rätt till. Ingen ringde och när vi hämtade Vilmer så var han sprudlande glad.

När vi kom hem så ville han springa in till grannbarnen och leka. Det gick bra. Men hux flux kommer han inspringades och frågar mig om han får äta kvällsmat hemma hos dom… Min första instinkt var att det inte var så bra… Men sedan kommer barnens mamma och också frågar om han får. Så jag ger Vilmer sprutan och kände faktiskt att jag kunde lita på dom. Stort steg för mig. Att släppa honom på förskolan är också en träning, men jag har ju varit med där så mycket att jag vet hur de hanterar honom. Dessutom känns det så tryggt att de ringer mig så fort de undrar över någonting eller om det är någonting som de är tveksamma på.

Nu ska jag släcka ner datorn och gå och städa undan det sista för att morgondagen ska starta så trevligt som möjligt

Godkväll!

Peppar peppar…

I onsdags kom Peter hem och mådde dåligt. Han hade fått maginfluensa… Elis fick det dagen efter och (peppar peppar) så verkar det som jag och Vilmer har klarat oss! Hoppas detta nu förblir sanning. Mitt knep för att slippa få magsjuka är att käka hela kryddpepparkorn. Jag tar ungefär 8-10 stycken och sedan tuggar jag de hemska kornen och sväljer ner dem med vatten. Sedan jag började med detta för ganska exakt 5 år sedan så har jag inte fått maginfluensa! Helt fantastiskt! Under dessa fem åren har jag torkat kräk, fått kräk på mig och bytt bajsblöjor uran att bli sjuk själv. Jag  arbetar som förskolelärare och då kan ni själva tänka er hur mycket “olyckor” det sker i vår vardag. Särskilt i vissa perioder när man tillslut sitter på en samling med 5 barn av 25.

Idag har vi blivit med bil. En lite SKODA fabia från 2003 har blivit våran. De senaste veckorna har jag och pappa åkt runt och letat, provkört och sökt efter den perfekta andra bilen till oss. Idag fann vi den!  

Ikväll har Vilmer och jag varit över hos grannbarnen och gått på disco. Det var bara barnen på vår gata som var bjudna men det räckte och blev över. Det lät som en hel förskoleavdelning, hahaha. Barnen blev bjudna på chips och morot och gurkstavar. Vilmer som inte ätit chips sedan han blev sjuk var mest vid snacksbordet. Vi visste redan att de tänkte bjuda på chips och hade förbrett insulinet till middagen med lite extra. Det var tur det. Jag hade inte riktigt hjärta att säga stopp när det egentligen hade behövts. Men now days känner jag mig ganska så mycket lugnare. Vi får rätta till det under natten med extra insulin om det behövs. Redan innan Vilmer gick och la sig för natten så gick han utan problem med på att få en spruta extra. Han kände att hans blodsocker var på väg upp. Vi ska snart gå in till honom och se hur han ligger. Efter en högljudd kväll och en intensiv dag i det kalla skåne så ropar min varma säng högt. Hoppas ni kommer sova lika gott som jag!!

Håll tummarna

Hej och hå… ikväll kommer sambon hem och är magsjuk… Jag ber till gudarna att Vilmer slipper bli smittad. Tanklös som sambon är lägger han sig i soffan och lägger huvudet på ryggstödet… barnen är ju där och leker och gnuggar sig så jag får verkligen hoppas att detta inte är en potential smittväg. En del kan uppleva att jag har bacillskräck och någonstans har de väl fått det i från. I bland kan jag vara manisk med min handsprit och ytdesinfektion om någon i omgivningen är förkyld eller har olika slags smittor som jag inte har lust med att få. Men jag har inte lust med att eventuellt behöva bli inlagd på sjukhuset med Vilmer för att han fått magsjukan. Dock går det ju inte att undvika alla gånger och antagligen inte när någon i familjen fått det. Hur brukar andra familjer göra? Flyr ni fältet med ert diabetessjuka barn eller är ni cool lugna och tänker att om han får det så får han det? Vi har som tur var 2 toaletter nu, så sambon har allt fått bli tilldelad toaletten på nedervåningen. Kan tyckas lite taskigt då sovrummet är på övervåningen, men badrummet är på övervåningen och jag tycker att vi i övriga familjen kan behöva den toaletten bättre… elakt kanske… .
Idag hade Vilmer inte någon som helst lust att gå till förskolan. Efter lite trugande så gick han med på att lämnas i alla fall. Natten har varit väldigt svajande, låga värden och mjölk fick hålla värdena i schack tills morgonen. Dagen har hållit sig stabilt tills i kväll då han låg på 3,6 innan läggdags. Lite lågt så det fick bli 2 druvsocker och ½ glas mjölk. Ska kolla honom om 1 timmer hur han ligger. Jag hoppas att jag inte ska behöva springa upp 2 gånger i natt. Det gjorde jag denna natten som varit och jag är helt slut! Det var längesedan barnen har fått ha en sådan trött och arg mamma. Mitt tålamod har varit zero idag… . Jag skäms över hur arg jag kan bli ibland… för ingenting…
Nu är hallspegeln målad för andra gången och i morgon ska jag se hur det blir. Förhoppningsvis super snygg!

Längesedan

Ojojoj, nu var det längesedan jag skrev här… men det har hänt så otroligt mycket i vårt liv det senaste. Vi har renoverat i huset, flyttat och packat upp och flyttat runt möbler hit och dit. Livet har verkligen inte inneburit en sekund stillasittande. Jobbigt, ja, roligt, JA!

Idag har vi varit på tremånaders kontrollen med diabetesen. Vi skulle till läkaren vid 9:30. De tog ett test för att kolla hur han har legat de senaste 8 veckorna tror jag att det var. Svaret blev 50. Vilket innebar att hans medel av blodsockret har legat på 5,9 under dessa åtta veckorna. När vi kom in till sjukhuset första gången låg hans värde på 60. Så det var ju superbra. Högsta betyg till oss! Känns så skönt. Men lite ändrade rutiner ska vi ha. Vi har ju märkt att på nätterna vid 23-24 så ligger han ganska högt. Nja, högt och högt, men med tanke på att hans kvällsvärde är fina, så går han ändå upp under natten för att sluta på ett perfekt värde på morgonen. Så nu ska vi ge honom en halv enhet Novorapid på kvällen när han sover. Det är bara för att ta bort toppen på natten. Jag hoppas på att det ska fungera bra.

Igår när det var gymnastik så lyckades jag låta honom vara inne i hallen utan mitt ständiga övervakande. Jobbigt och skönt på samma gång. Man är allt nojig.

Ikväll har jag målat om en spegelram. Min förhoppning var att jag skulle kunna måla andra målningen redan ikväll, men det tog för lång tid innan jag lyckades få tid till att göra det så den hinner inte torka tillräckligt många timmar för en andra målning. Så det får vänta tills imorgon kväll. Jag tror att det kommer bli fantastiskt bra .

Nu ska jag surfa reda på en liten extra bil som vi kommer att behöva här ute i huset. Peter behöver ha bilen till jobbet varjedag för att ta sig till och från jobbet. Då det inte alltid är så kul att behöva gå 20 minuter med barnen (10 för en vuxen i snabb takt) till närmsta busshållsplats så har jag röstat på en bil. Men det är minsann inte så lätt att hitta en som är snål i drift och som är så billig att vi kan köpa den kontant. Men jakten på den perfekta skruttbilen fortsätter. hihihi.

Imorgon blir det busstur till stan för att gå på tandläkarbesök med Elis. 

Sov gott!

Undringar….

Åter igen har min fina som varit undrande över varför just han har fått diabetes. Jag måste säg att det skär i en mammas hjärta när en sådan fråga kommer… Så vad säger man? Jag har många gånger tänkt på hur jag ska svara på den frågan bäst. När han frågade mig var det tidig morgon och han låg fortfarande kvar i sängen. Jag ville försöka få upp honom till frukosten men fick allt avstyra dessa tankarna när en sådan här fråga kommer. Jag la mig i sängen tillsammans med honom och försökte så gott jag kunde förklara. Jag sa att det finns många som har många olika sjukdomar. Att det finns många som har sjukdomar som man inte kan göra någonting åt, men att diabetes är en sjukdom som man kan leva med bara att man behöver ta sprutor innan man ska äta. Han undrade vad jag har för någonting. Jag har ofta ont i min rygg berättade jag då, och detta är någonting som han också vet, och att det är någonting som är svårt att göra nått åt. Vad har pappa? blir nästa fråga då. Pappa har sina ögon berättade jag då. Han tycker nog det är jobbigt att hans ena öga skelar. Sedan pratade jag lite om att det finns dom som inte tål nötter. De kan ha svårt att gå på restauranger, men det har inte DU, du behöver bara ta din spruta och så är inte det några problem. Du kan åka flygplan, buss och tåg, men det gör gärna inte en som är nötallergiker. De blir jättedåliga. Efter några minuters tystnad ville han gå upp och äta lite frukost. Och han var helt införstådd i att han behövde sin spruta. Inte vet jag, men det känns nog lite som att han förstod eller accepterade diabetesen mer. Jag har inte haft lika många fighter med honom vid spruttagningarna och det måste jag säg är väldigt skönt! RIKTIGT skönt!

För någon dag sedan fick vi veta att vi är berättigade till 50% vårdbidrag. Inte speciellt bra… eller? Kan inte förstå hur de tänker… vi vårdar väl honom hela, hela tiden! Övervakar och tar blodsocker, insulin och acklimatiserar omgivningen inom mattider och matlagning. Det är helt annorlunda nu är för några veckor sedan då vi inte hade diabetes i familjen! Ska jag överklaga?!

Pizza

Hej hopp… i går kväll skulle vi vara lata för första gången sedan Vilmer fick diabetes. Vi köpte pizza från pizzerian. Nja säger jag ju då… det ska vi ju inte göra så ofta om man säger så… Är vi sugna på pizza så får vi nog ta och göra egen pizza. Men det går ju inte att göra om man vill vara lat en dag… Allt var frid och fröjd tills midnatt… Då låg han uppe på 17.8 i socker… Peter och jag bestämde oss för att ge honom en extra insulindos. En timme senare såg vi att värdet började gå ner… På morgonen slutade han på 7.4. Helt ok! Men som sagt, detta kommer inte bli någon vana! Men nu har vi ju provat på det och vet hur det blir.

Idag är han lite varm och både lillebror och jag är lite förkylda. Så ikväll hoppas vi över idrotten.

Helgen har vi ägnat åt att hjälpa mina föräldrar att packa. Deras flyttlass kommer gå på torsdag. Då måste allt vara klart. Det känns som att det är mycket kvar att göra för dom, men det blev mycket gjort under helgen och det är alltid roligt att hjälpa till.

Inför våran flytt känns det som att vi saknar flyttkraft. Det är bara en till utom Peter som kommer kunna bära möbler. Det kommer bli väldigt tufft för dom… Fler hade behövts, men de växer inte på träd. Ska fråga några goda vänner till om de har lust att hjälpa oss, men vi är ute ganska sent så risken är ganska stor att de redan är uppbokade på annat håll. Hoppas alla har haft en bra helg!

Nu ska vi snart ut till en lekplats och leka lite, Elis måste bara vakna och få i sig lite lunch.

Förkylning…

Idag började dagen med att jag vaknade sent. Och så ville inte Vilmer hjälpa till, så det slutade med att vi kom 20 minuter försent till förskolan. Idag har jag fått åka hem en sväng. Det var skönt att kunna känna att jag litar så pass på personalen nu.

Idag träffade jag på förskolechefen. Jag sa till henne om att jag anser att det serveras för lite grönsaker till maten. Till ett helt bord med 6-7 barn så får de ca 1 dl kokta grönsaker. Vad ger det för signaler? Är inte grönsaker viktigt att äta eller? Dessutom så är det viktigt att det finns grönsaker att äta för Vilmers del om han är mer hungrig och han redan har ätit mycket kolhydrater. Chefen förstod och höll med. Hon tog dessutom tag i detta med det samma. Hon pratade med kokerskan där maten levereras ifrån och ska fixas omgående. Superbra bemötande! Det gick inte mer än 4 minuter från det att jag “klagade” tills att det var klappat och klart. I går fick vi också veta att det kommer att ges 12 resurstimmar extra i veckan. Vilmer är där 15. Så det är också strålande!

Även om jag har haft magkatarr de senaste veckorna och nu kommer förkylning, så måste jag bara berätta att jag är så lycklig ändå! Mitt i allt jobbigt som hänt det senaste så har det hänt någonting väldigt roligt. Så fort jag tänker på det så måste jag le.

Nu ska mellanmålet fram på bordet och snart borde lillebror vakna. Ha en fortsatt fin dag!!