söndag 28 oktober 2012

Ikea

Idag har varit en lång och jobbig dag. Samtidigt har det varit en rolig och nyttig dag.

När vi vaknade i morse åkte vi till Ikea med Vilmer. Elis fick leka hemma hos mormor och morfar. Väl framme insåg vi att vi endast hade en blodsockermätnings sticka kvar i burken och Peter sprang snabbt iväg för att fixa nya på ett apotek inne på Väla. Lättare sagt än gjort… Men det finns 3 apotek på Väla och tredje och sista apoteket hade/kunde lämna ut rätt stickor till oss. Vilmer fick leka på Småland medan vi provade sängar. 6 timmar senare var vi hemma och måååånga tusenlappar fattigare… men vad gör det när vi har fått sängar och sängstomme!? Dessutom har vi fått köpt byråer till klädkammaren, så nu kan  vi äntligen börja få ordning på alla våra otaliga säckar med kläder som vi inte har kunnat packa upp. Det kommer göra riktigt stor skillnad! Dock får vi vänta någon/några nätter till innan vi får sova i våra nya sängar. Det är lite bök som måste ske först, ut med de gamla sängarna och sedan måste allt upp på övervåningen. Jobb jobb jobb.

Men i dag har jag tränat på att släppa kontrollen över Vilmers diabetes en hel del. När vi lämnade in honom på Ikeas lekhörna så berättade jag att han har diabetes och att de ska ringa mig om de ser eller känner att han inte mår bra. Förra gången i var där sprang vi fram och tillbaka stup i kvarten för att kolla honom. Men i dag så litade jag på att de skulle ringa mig om det var någonting som inte stod rätt till. Ingen ringde och när vi hämtade Vilmer så var han sprudlande glad.

När vi kom hem så ville han springa in till grannbarnen och leka. Det gick bra. Men hux flux kommer han inspringades och frågar mig om han får äta kvällsmat hemma hos dom… Min första instinkt var att det inte var så bra… Men sedan kommer barnens mamma och också frågar om han får. Så jag ger Vilmer sprutan och kände faktiskt att jag kunde lita på dom. Stort steg för mig. Att släppa honom på förskolan är också en träning, men jag har ju varit med där så mycket att jag vet hur de hanterar honom. Dessutom känns det så tryggt att de ringer mig så fort de undrar över någonting eller om det är någonting som de är tveksamma på.

Nu ska jag släcka ner datorn och gå och städa undan det sista för att morgondagen ska starta så trevligt som möjligt Blinkar

Godkväll!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar