Idag har varit en jobbig dag. Jag är less på diabetesen och känner för första gången i mitt liv att det ska bli skönt när Vilmer börjar förskolan. Förut har jag velat att han ska gå på förskolan för sin skull. Att få träffa kompisar och få det som jag inte kan ge honom hemma på samma sätt. Exempelvis den sociala biten. Men nu känner jag att om jag får 15 h i veckan som ett avbrott från diabetesen så är det skönt. Självklart är det inte så att jag kommer koppla bort det helt, men jag behöver inte tänka på tider, sprutor och värden för en stund. Känner jag mig rätt så kommer jag bära med mig min mobil HELA tiden OM det är så att förskolan ringer och behöver hjälp eller råd om någonting. För tillfället ligger detta FLERA veckor framöver då inskolningen inte börjar förrän i morgon och sedan kommer vi ta inskolningen i ett väldigt långsamt tempo. Både vi och personalen måste känna sig trygga. Frågan är hur lång tid det kommer ta innan han accepterar att vi tar sprutorna på honom. Jag var nere på mottagningen på sjukhuset idag för att hämta lite intyg och passade på att prata lite med sköterskorna. De sa att i många fall kan sticktagningen bli lättare när barnen kommer till förskolan. Det är för att de då inte kommer ha tiden att känna efter då de bara vill få det överstökat för att kunna fortsätta leka med sina kompisar. Vi kan ju alltid hoppas på det!
Nu ska vi hälla i Vilmer lite mjölk då han bara ligger på 5,4 innan han ska sova. Det är en bra siffra men kan ändå tycka att det är aningen lågt precis innan natten.
Ha en fin kväll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar