Det är nog tyvärr så att mitt humör är duktigt beroende på hur mycket eller lite jag får sova… I natt var jag uppe 2 gånger… och jag är ganska lätt irriterad om man säger så. Om jag inte ska tjata om mig utan om min son så har det gått väldigt bra att ta sprutorna för mig idag. I morse skulle Peter iväg till jobbet vid sju och passade på att ge honom Levemiret (det långverkande insulinet) innan han gick. Då sov Vilmer. När det var dags för frukost så började han med att han INTE ville ta i rumpan. När jag berättade att han inte behövde göra det i dag så blev reaktionen ett stort JIPPIE! Jag kunde inte annat än att le stort! Sedan har jag berättat (påhittat, men det vet ju inte han) om en flicka som också tycker sprutorna är otäcka, men hon har kommit på ett bra sätt att ta sprutorna som fungerar för henne. Hon lyfter tröjan på magen och trär den över huvudet, sen säger hon klara färdiga gå och så tar hennes föräldrar sprutan på henne. Vilmer har inte anammat detta försök då jag “passat på” att fråga honom om han vill prova hennes metod. Men i dag på morgonen så sa han att han ville göra som den där flickan jag berättat om. Och under 15 sekunder så hade vi tagit sprutan. Riktigt så bra gick det tyvärr inte till lunchen, men ändå helt ok.
Idag har vi varit på förskolan för inskolning. Det har gått superbra där också. Hade det inte varit för diabetesen så hade jag nästan kunnat med att gå redan idag. Jag existerade inte mer än under samlingen för Vilmer. Han går och frågar fröknarna och ber dom om hjälp med olika saker. Känns som ett väldigt bra ställe måste jag säga. Personalen är supergoa. Det finns även en manlig personal och det är ett stort plus i kanten, i alla fall efter vad jag ser idag. Han är bara en vikarie, men kommer vara där hela terminen som det ser ut nu.
När vi kom hem i eftermiddags så ville Vilmer inte äta mellanmål… Det var med största sannolikhet för att han inte ville ta sprutan i magen. Blodsockret låg väldigt bra så efter konsultation med diabetessköterskan så slapp han äta. Jag har ju fått för mig att det är viktigt att han äter mellanmål just för diabetesen. Men sköterskan menade att om han inte är hungrig så är han ju inte det… Dock tror jag ju som jag sa nyss om att det mest handlade om att han inte ville ha en spruta.
Jag hoppas morgondagen blir lika lätt som idag med sprutorna.
Nu ska jag titta på Gordon…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar