Kalas….

Nu har vi varit på Vilmers första barnkalas med diabetes. Att vi som föräldrar skulle följa med båda var för mig ganska självklart om Vilmer skulle kunna gå. Jag hade inte velat stå där själv med 2 barn och en unge som vägrar ta sprutor samtidigt som jag måste bestämma mig för hur mycket som ska ges. Hur mycket kommer han att äta? Hur kommer det påverka sockret om han har si och så högt/lågt innan maten. I samråd med sköterskorna och även läkaren på sjukhuset hade vi bestämt att han skulle få sprutan efter vi ätit för att veta hur mycket han åt. Det glömde vi bort. Det är väl bara så att vi har fått in vanan att ge sprutan före och inte efter så det bara gick av farten. Positivt? Tja, det måste man väl säg. Vi har fått in det som en del i vår vardag helt enkelt…
Men hela eftermiddagen har han legat högt, men inte skyhögt. Så med facit i hand så kanske man kan ge oss ett godkänt i betyg.
I morgon börjar vi Idrott som aktivitet. Jag fick ett mail från organisationen om att terminstarten är denna veckan. Jag hade såklart glömt bort det om det inte varit för påminnelsen. Det ska bli roligt att han ska få börja på någonting sådant här efter flytten. I Göteborg gick han på gymnastik men detta året fick han välja mellan idrott eller gymnastik. Han ville prova idrott. Dock är han väldigt orolig över att vi inte kommer vara med mer än de första gångerna som en inskolningsperiod. Det är jag också om jag ska vara ärlig. Hade ni vågat lämna ert barn själva så snart efter ni fått er diagnos? Jag får allt ta och prata med personalen. Det kan ju faktiskt hända att de inte heller vill att man går, utan att man har honom under uppsikt själv. Vi får helt enkelt se.
Nu ska vi se på lite tv innan det blir tidigt säng gång för mig då jag ska upp i natt för att ta sockret…
God kväll!